Besviken på mig själv
Eller jag vet inte ens vad jag hoppades på, iaf kunna ganska bra spanska men det går ju åt helvette tror jag.
Jag satt med Sandra kvällen innan jag åkte hit när det verkligen känndes som jag gjorde fel val med att åka hit, hon sa att det inte var fel utan bara en bra upplevelse, då sa jag, aa jag ska fan åka med ända inställningen att jag fan ska lära mig spanska, mitt ändå mål med resan så att det inte känns så jobbigt, jag drar dit och lär mig spanska!
Ahapp, som allt annat jag ger mig fan på så går det åt helvette!
Jag har sån lust att bevisa för mig själv och för alla att jag faktiskt kan klara av någonting!
Men det är som att varje gång jag bestämmer mig för en sak sätts en omedveten spärr upp och jag gör nästan tvärt om.
As jobbigt faktiskt, jag hatar när saker blir jobbigt, då ger jag upp, typiskt mig och dumt beteende som jag vill bli av med!
Kan också känna så ibland, jag har så många mål bl.a med min träning och när det blir för mycket vill man bara ge upp istället för det är mycket enklare.
Men kämpa på tjejen, du klarar det:-)
Och det är verkligen värt det att lära dig spanskan!
Tro mig :-)
Sanna jag sak försöka hitta en bra coach till dig när du kommer hem. Det krävs träning och jag vill ge dig redskapen så att du vet hur du ska träna. Deppa inte ihop, för varje negativ tanke som dyker upp tänk två positiva. Puss mitt barn! mamma
Jag är precis likadan, men jag har tänkt mycket på det och jag tror det har med rädslan för att misslyckas att göra. Därför försöker man inte ens för då har man iaf det att "skylla på". Det borde inte vara så, men jag är så. Det gäller bara att våga pröva att lära sig...
