.

Måste säga att jag är ganska stolt över mig själv trots allt. Åkte till ett nytt land utan att känna en kotte, kunde inte språket och hade ingenting planerat.
Jag ska nu åka hem. Först flyga upp till Santiago, ska se dom ta min bebis (shammisen) och veta att hon ska sitta i lastutrymmet helt ensam och vara rädd utan att jag kan "rädda" henne. Ska sova en natt hos en familj.
Morgonen efter det ska jag tillbaka till flygplatsen, Checka in och sätta mig helt ensam med hunden som handbagage på en över tio timmars flygresa till Madrid.
Vara helt ensam i Madrid i fyra timmar innan jag ska checka in på nästa flyg från Madrid till Stockholm.

Första gången jag klarar precis allt själv. Eller Oscar har ju hjälp mig med väldigt mycket. Men jag känner mig duktig som har vågat göra allt jag har gjort och det jag ska göra. För inte alls länge sen skulle jag aldrig ha gett mig in på det jag har gjort på grund av rädsla.
Och ja, jag skulle kunna ha utnyttjat det här halvåtet bättre men jag ser det från vad det är just nu. Och jag är iaf stolt över mig själv, jag bryr mig inte längre om vad folk tycker, många tycker nog att jag har varit en mes som inte började flickskolan och många tycker nog att jag är en mes som inte har vågat prata mer spanska än vad jag har gjort för det var väl hela grejen tycker nog många att jag skulle komma hem med spanska som andraspråk, jag har fegat ur och pratat engelska istället.

Men bara resan och att vara bosatt här har gjort så att jag har växt väldigt mycket och vet vad jag ska värdesätta i mitt lv. Utan den här resan skulle jag fortfarande stå och stampa på samma ställe i mitt liv och inte trott på mig själv.
Nu tror jag på mig själv och jag vet att jag kan klara av att göra saker jag ger mig in på. Jag kan helt enkelt klara det jag vill klara. Och jag kan klara av saker själv.
Nu ska jag börja om från noll igen.
Jag är rädd men har samtidigt en säkerhet inom mig själv som aldrig innan har existerat. Jag vågar säga vad jag vill och jag vågar framför allt göra det jag vill, bryta mig loss från det jag inte vill och stå för att det är så jag vill ha det.

Palla!
Vi var ju hos veterinären igår med Shamira, där fick vi ett "certifikat" som dom här säger att man måste ha för att komma in i ett nytt land med hunden. Aa, men vi tog väl det då kostade 10.000 peso för ett papper där det står shamiras namn och mitt namn typ. Och såklart en stämpel (som är det viktigaste som finns i det här landet).
Men det var ju inte klart där, nu måste vi till ett annat ställe för att få det pappret "godkänt".

Så, imorse åkte Oscar dit för att få det jävla meningslösa pappret som Sverige inte kräver godkänt.
Nää, men då fattades det massa andra papper som han skulle haft med sig. Så han får inte det jävla pappret godkänt!!!!! Så nu är han hemma igen och tar med sig hela jävla bunten med alla Shamiras papper från födseln så får dom PAPPER att kolla igenom!!!! Dom fattar ju ändå inte ett jävla skit puckon ALLT står på svenska.

Oscar sa till dom att Sverige kräver inte det där Certifikatet, så dom kunde bara stämpla på det där pappret för han slösar massa jävla tid på att åka fram och tillbaka för att hämta papper dom ändå inte fattar.

Dom säger då att ALLA länder kräver ett Certifikat för att ta in en hund.

FÖr det första så hade vi inget jävla Certifikat när vi kom in i det här landet och för det andra KRÄVER INTE SVERIGE ETT PAPPER DÄR DET STÅR HUNDENS OCH MITT NAMN PÅ MED EN STÄMPEL.

Jag brukar inte bli arg men sånt här BULLSHIT gör mig så jävla galen. Dom som sitter där på kontoret har ju ingen jävla aning om vad dom ska kolla i papprerna vi tar med nu. Det är bara GREJEN så kommer dom säga: Mhm, si, aha, ya *paff* (stämpeln) Så är det klart. Dom kommer låtsas att dom fattar bara för att.

Skönt att komma här i från med allt JÄVLA BULLSHIT som tar 10000 år i onödan helt jävla meningslösa grejer.
Om jag hade kunnat spanska tillräckligt hade dom stämplat på pappret utan att jag hade åkt och hämtat papper dom inte fattar iaf.
Jag är inte arg för att vi måste ha certifikatet det skiter jag fullständigt i, det är väl lika bra att ta det så att det inte blir problem när vi åker från Chile. Men grejen är att dom bara vill köra med folk för att dom har en "högre positon" och kan bestämma lite där på jobbet. Dom vet liksom lika väl som vi att det är meningslöst skit dom stämplar på men att dom medger det FINNS INTE. Dom vill ha och utnyttja all makt dom kan.
Och DET blir jag förbannad på.

Så, nu är jag avreagerd TYP. Lär ju inte vara sista gången jag blir förbannad på deras skit, lär ju komma några gånger till nu innan jag åker.

.

Nu är vi hemma, vi beställde hem Pizza efter det kom Tannia och Waldo och hämtade oss för vi skulle på bio. Det vart An American Haunting.

Först verkade den vara as läskig men blev bara sämre och sämre. Men man hoppade till ganska många gånger =) Den var spännande fast inte jätte bra... Tror att det är en gammal film men det går på bio här nu iaf ;) Den var både bra och dålig. Jag är inte rädd nu efterråt men under filmen var jag lite rädd. Den ska tydligen vara verklighetsbaserad, men det tror jag inte riktigt på haha.

Pratar med Madde på Skype och hon gjorde en Madde-Puh igen.


Madde, -Jag träffade U på bussen på vägen hem.
Jag, - Aha, vad pratade ni om då?
Madde, - Hans jobb och så..
Jag, - Okej, vart jobbar han?
Madde, - Du vet Annguiela? Han jobbar på Anguiela.
Jag, - Nä, vad är det för nåt? (trodde hon mena någon klädbutik eller nåt)
Madde, - Landet Annguiela, där jobbar han.
Jag. - Va? Vad är det för land? Har aldrig hört talas om det landet tror jag haha!
Madde, - MEH, ANNGUUIIEELAA. Han jobbar på den ambassaden. (hon blir frustrerad för att jag inte fattar)
Jag, - Nää, asså vad fan menar du för land?
Madde, - Annguiela, Anngula eller... heter det inte nåt sånt? Neeej haha ANGOLA.
Jag, - hahahaha ANNGUUIIIEELA hahaha jag tänkte väl. SEPPE.

Båda asflabbar ett tag när vi insåg att hon hade gjort en MADDE-PUH igen!
Det roliga är att hon alltid blir så sur när man inte fattar vad hon menar :)

För övrigt har min dag bara varit PISS fy vad dålig den har varit. Ska sova snart så jag får slut på denna jävla dag. HATAR den här dagen. Vill inte ha många sånna här dagar. Finns ju värre men fan vilken skit dag det har varit! Hoppas jag vaknar upp imorn till en mycket bättre dag.

Idag har vi kollat upp hur jag ska ta mig här ifrån till Santiago när jag ska åka hem.
Nu finns två alternativ som jag ska välja mellan.

1. Åka bussen som tar 9 timmar, smuggla med Shamira på bussen och hoppas att ingen märker. (hundar får inte vara på bussarna här, men vi har lyckats smuggla med henne två och en halv gång) Om dom skulle märka henne kommer vi vara tvugna att sätta ner henne i bagageutrymmet. Problemet är bara att det är svinkallt där, eftersom det är minusgrader ute så är det garanterat det där. Så flera timmar i minusgrader om vi blir påkomna?
Fördelar: Vi är med Shamira hela resan och vet att hon är okej.
Nackdelar: Om dom kommer på oss med Shamira har vi ingen koll och hon får sitta i kyla flera timmar. Vi måste resa på natten, vara i Santiago en hel dag och sova andra natten hemma hos dom vi bodde när vi var i Santiago sist. Anledningen är för att planet till sverige går på förmiddagen från santiago och om bussen är lite försenad så missar jag planet. Därför måste vi åka en natt i förväg. Och då kan man säga att jag är på resande fot i 3 dygn... Inte så kul...

2. Ta planet upp till Santiago som tar 1 timma. Shamira får sitta i bagageutrymmet.
Fördelar: Det tar bara en timma så jag kan åka med planet tidigt samma morgon som mitt andra plan går från Santiago. Och då är jag på resande for i ca 35 timmar istället för 72 timmar
Nackdelar: Shamira får sitta i bagageutrymmet och då måste vi köpa en ny bur till henne. För den väskan vi har nu är inte godkänd att ha i bagageutrymmet.

Alternativ 1 och 2 kostar ungefär lika mycket. Eller igentligen inte...
Oscar ska åka med till Santiago vilket alternativ jag än väljer. Så hans biljett med flyget tur och retur är billigare än min enkelbiljett. Och så måste vi köpa en till bur till Shamira om vi flyger som jag inte har en aning om vad den kostar. Meen jag tror nog att vi flyger. Blir nog bäst för alla så... Tror jag... Eller..?

Mamma nu behöver jag dig och dina bestämda beslut som du är bäst på att fatta. Säg, vad ska jag göra? Eller någon annan! =)

Färgade ju håret som sagt igår men det blev ingen skillnad hur kommer det sig?
Oscars svar på det, -Men du har väl redan så blont man kan ha så nästa steg är väl Platinablont..?

OMG säkert, för det finns ju bara tre olika steg blonda då eller? =)

Aja, jag ska börja med att köpa silvershampoo om jag hittar det här hos frissan. Jag ska köpa inpackning till håret också :)

Nu sitter jag och äter min frukost. Havregrynsgröt med en kopp kaffe.

När jag loggade in här såg jag att Pappa under namnet daddy cool har skrivit en komentar till mig, det händer inte så ofta att han komenterar, därför blev jag lite förvånad att han komenterade just det inlägget om att jag har färgat håret.

-onödigt å färga håret tycker ju jag,blond till blond? hälsningar Daddy cool

Jag kan förstå att pappa tycker att det är onödigt eftersom han inte ens märkte någon skillnad när han kom hem från jobbet och jag står i hallen med mörkbrunt hår en dag med ett flin på läpparna.
Det han säger då, -Vad har du gjort? (han syftade på att jag hade ett busigt flin på läpparna och inte hårfärgen för det tror jag inte ens att han tänkte på)

Roligaste var för några år sen när Madde skulle ha klassfoto och hade köpt helt nya och fina kläder och kom in till pappa som stod och kopplade elsladdar i taket hemma:
Madde, -Pappa hur ser jag ut? (med ett jätte smile på läpparna)
Pappas svar, -Ja...(?)....Du ser väl ut...som, vanligt....(?) (han hoppades väl innerst inne att han skulle svara rätt på den frågan och tog den säkraste vägen eftersom alla tre kvinnor i huset stog förväntansfulla på vad han skulle svara)

Madde skiftar snabbt från det bredaste smilet till tårar och springer in på sitt rum (hon skrek säkert något till pappa på vägen till rummet, brukar vara hennes specialité)
Mamma säger som vanligt till pappa: -Så där kan du ju inte säga, gå och säg förlåt nu!
(I allt det här står jag och skrattar för att pappa försökte ju bara vara snäll, Madde börjar gråta och mamma skäller ut Pappa)
Undra vad Pappa tänker här? För han försvarar sig inte, han tar all skit och går in och säger förlåt till Madde, han vet nog inte riktigt vad han gjorde för fel, men han anar nog att han skulle ha svarat att hon var jätte fin...

Måste vara hårt att leva med 3 tjejer och vara ensam kille i huset, tror att han får höra att han gör något eller några fel varje dag...
Men jag tror nog innerst inne att jag är den som minst tycker att pappa gör fel, hur ska han veta liksom? Han försöker ju verkligen sitt bästa!

Två grejer som Oscar har sagt idag har jag tänkt så, vad menade han nu?

Frukosten:
Han sitter länge och tittar på Shamira och säger - Sanna har du aldrig tänkt på att Shamira liknar Britney Spears i ansiktet?
Jag tittar på han med en fundersam blick för att kolla om det är ett sånt där knäppt skämt som brukar komma ur hans mun, men det var det inte så jag tänker, Vad menade han nu?

Lunchen:
Oscar -Vad ska du göra nu?
Jag -Färga håret.
Oscar - Hur då, bara topparna eller?
Jag tittar på han igen med en blick som visar att han inte var ett dugg rolig. Men han väntar fortfarande på ett allvarligt svar, jag tänker återigen, vad menade han nu? Och säger -Topparna? tror du på riktigt att jag bara ska färga topparna?

Han kanske tänkte att man går till frissan och klipper topparna, eller... jag vet inte?

Haha okej, ja, jag har suuper tråkigt och kan inte sova.
Började sjunga i huvudet på Hakuna Matata låten (ni vet från lejonkungen).
Man blir as glad av att sjunga på den haha, testa!!
Och den har ju ett jätte budskap också, det visste man inte när man var liten (?) har ingen aning om när man såg den föresten, jag visste inte vad det betydde då iaf, men fick höra av Sandra på en av våra te och stjärnhimel kvällar att det betydde typ inga bekymmer, så nu passade ja på att fråga min kära vän google ;).

Onödig fakta:
"Livsstilen, "Hakuna Matata" innebär total befrielse från alla bekymmer och all oro. Ordspråket stiftades av Rafiki, som sedan förde det vidare till Timon och Pumbaa. En sång skapades kring "Hakuna Matata" - livsstilen, för att så tydligt som möjligt beskriva dess innebörd och ideologi."

...?