...
Jag tar absolut inte allt det ni skriver som bla bla bla. Utan er hade jag gått under och jag uppskattar alla er!
Men många kan inte föreställa sig min situation förns dom har upplevt det själva. Och då kan jag inte mer än undra varför folk ska försöka sig tro att dom har vart med om det och att det är en strunt sak som går över om ett tag.
Här i Chile känner jag mig som den där mobbade fula tjejen i klassen som alla skulle lägga märke till minsta lilla misstag hon gjorde. Fast på samma gång känner jag mig som den "populäraste" tjejen i klassen som alla ville vara med och se ut som och alla killar ville ha.
Dom lägger märke till ALLT jag gör och ALLT jag har på mig, vart jag än vänder mig i Shoping Mall , på gatan, på festen, på restauranten, överallt stirrar folk, folk smygfotar mig med mobilkameran när dom går förbi, dom tar i mitt hår, dom tutar på mig, dom skriker på mig, taxi killarna glor på mig i backspegeln när jag åker taxi och säger att det är en ära att träffa mig och när skolbussar åker förbi sitter dom små fastklistrade vid fönstret och pekar på mig.
Jag vet att dom inte är vana vid mitt utseende, därför låter jag dom hålla på utan att göra en stor grej av det och ignorerar i den mån jag kan.
Jag vill inte att folk ska lägga märke till mig så fort jag går utanför dörren, jag trivs inte med att bli utstuderad och vill helst vara en i mängden, men som jag har sagt förut så går det inte (såklart) Och jag trivs inte med att leva så här.
Det är jätte påfrestande att leva så här, jag LOVAR man pallar inte. Jag blir STUDERAD 24/7, det går inte att förklara och jag vet att dom inte gör det med illvilja men det är jätte påfrestande.
Okej om man någongång får uppmärksamhet och blir ut tittad på en fest någon gång men inte så fort man väntar på en taxi utanför sitt hus, man vill inte att varje gång dom passerande bilarna ska sakta in och glo, man vill inte att när man är på väg hem på natten ser helt förjävlig ut att en bil ska köra upp brevid och killar hänger ut genom fönstret och ska ta kort på mig in genom bilrutan.
Listan kan göras oändlig...
Därför kan jag inte alltid ta till mig vad alla säger även fast jag är jätte glad att ni bryr er och stöttar mig, men oftast ser jag att ni inte förstår hur jag har det...
Klart att vi inte förstår, man kan inte förstå någonting man inte har upplevt, man kan bara försöka att förstå hur du har det, klart vi vill att du ska vara lycklig, hoppas att Oscar kommer in på ett universitet närmare Sverige så att ni inte behöver vara så långt ifrån varandra nu när du har bestämt sig för att komma hem. puss
Hej!
Jag hamnade i din blogg av en slump och har läst en del här (herregud vad du uppdaterar ofta:-) och vill bara säga att jag var i en liknande situation för några år sedan. Jag bodde i Chile (Santiago) med min kille under 18 månader. De första 16 månaderna var jag helt anti-Chile...tyckte att människorna stirrade, fick inga kompisar, kunde inte språket så bra osv. Jag längtade hem och tänkte bara på detta hela tiden, vilket till slut ledde till att jag typ sov halva dan, tittade på tv halva dan och ville inget alls.
Nu ångrar jag jättemycket att jag inte utnyttjade tiden bättre. Jag hade kunnat få riktigt bra kompisar, resa runt mer i detta underbart vackra land, lära mig språket flytande, förstå kulturen mycket bättre och allt det där...men jag gjorde inte det för tyvärr blev jag mer och mer negativ och slösade bort en riktigt upplevelse.
Däremot fick jag ett erbjudande en dag när jag promenerade på gatan, 2 månader innan jag skulle hem...att jobba som "modell" eller event-tjej...stå och "sälja" saker på typ blimässor osv. I chile älskar de blonda tjejer, vilket du kanske har märkt på tv? och därför är det faktiskt lätt att få sådana modell-jobb och man behöver inte ens kunna bra spanska...och man lär känna folk och tjänar pengar...och HAR KUL!! Kolla upp det!!!
Och som engelsk-talande har du dessutom stor chans att få jobb på många företag. Ett jobb är vägen in i samhället, i Chile precis som i Sverige!!
Jaja, jag önskar dig iallafall lycka till och vill bara säga att jag förstår dig verkligen...MEN kan lova dig att du om några år kommer att ångra att du inte tog tag i ditt chilenska liv och verkligen utnyttjade tiden! Man kan faktiskt få bra och likasinnade kompisar i Chile och språket är inte så svårt...och att folk stirrar beror nog väldigt mycket på staden ni bor i. Större delen av Santiago har många blonda, europeiska ättlingar så där är det mindre konstigt att vara ljus...men ni bor i en väldigt hmmm, mörk stad (låter det dumt?) utan stora tysk-kolonier. Förstår du? Tror du hade trivts mycket mycket bättre i Providencia eller Las Condes i Santiago...det är en annan sorts Chile...mer likt våra svenska liv!
Nåja, en kram till dig och lycka till...vilket beslut du än tar!
Vilket härligt inlägg till din blogg!
Lycks till
