.

Sitter fortfarande i sängen, fick en kaffekopp 5 minuter efter jag vaknade av Oscar. Vet inte riktigt vad som har hänt men Tack sa jag iaf...
Pratar med Madde på Skype just nu.
Idag är det exakt en månad kvar tills jag åker här ifrån Chile! Och imorn är det exakt en månad tills jag landar i Sverige! Resan tar 26 timmar, själv, med hunden... Oj oj oj vad nervös jag kommer vara.

Måste fixa massa papper till hunden så hon kan flyga med mig och måste väga henne så att hon kan sitta med mig uppe i planet. Hon får max väga 8kg och jag tror att hon väger runt 7 som hon gjorde när jag åkte hit, så det ska nog gå bra =)
Har lugnande tabletter med till henne också ifall det skulle behövas.
Att resa med hunden kräver typ minst en månads planering så jag måste börja fixa fram alla grejer nu.

Ska kolla om jag hittar en ny väska som Shamira ska sitta i också, den har börjat gå sönder lite efter alla timmars resor här i Chile. Men den funkar om jag inte skulle hitta någon...

Nu ska jag kolla på Jordbruksverket vilka alla papper och sånt jag behöver för att hunden ska komma in i Sverige igen.
+ att jag vet inte hur jag ska komma med henne till Santiago, för där finns ingen annan möjlighet än att Oscar kör upp mig, men han har aldrig kört bil här i chile och man måste vara 21 för att hyra bil här. Men vi ska fråga han som är våran borgenär (?) vet inte om det heter så men vi ska kolla om han kan stå på bilen som vi hyr...

Som sagt ALLT löser sig även om vägen är extremt krokig och man bara vill ge upp titt som tätt, men om man kämpar kan man ta sig ur allt som är jobbigt i livet... Det är bara att hålla ut och intala sig själv att man är starkast när man egentligen är som svagast...