.

Har kollat på säkert 8 avsnitt av Sex And The City i rad nu för att bli trött... Jag är trött men jag kan inte sova.
Allt känns Kaos nu och i mitt huvud finns 1000 tankar.
Kan inte bestämma mig hur jag ska göra, med allt.

Känns som att det är så stort beslut men när jag tänker efter är det inte livs avgörande och kanske inte påverka mitt liv så jävla mycket, men jag får ångest över att jag inte kan komma fram till något riktigt beslut.
Men jag får nästan mer ångest över att jag inte släpper allt och låter det som ske, ske... Det skulle ju vart det enklaste kanske.

Men jag kan inte släppa allt, för i vissa situationer vill jag att allt ska vara och sluta perfekt för mig och för alla i min omgivning.
Jag vill inte göra någon besviken... Därför kan jag inte välja hur jag ska göra och det är piss...
Jag känner efter noga innerst inne vad jag känner och jag vet vad jag egentligen vill, tror jag iaf... Men då börjar tankarna hur det kommer sluta då och vad som kommer hända om jag gör si eller så....

Jag vill ha alla mina beslut planerade in i minsta detalj från början till slut, om jag inte har det är jag för feg, för att kasta mig ut i det okända och bara se vad som händer.
Jag vill inte vara en fegis, jag vill leva livet och se vart det bär, jag vill inte ha kontroll, inte nu iaf, men ändå så måste jag ha kontroll.

Allt handlar inte bara om mitt liv och det är det som jag får ångest över, jag vill kunna bestämma mig för en sak som jag verkligen vill innerst inne utan att få ångest över att någon annan inte trivs med mitt val eller bli besvikna.

Jag är för feg för att säga vad min innersta känsla säger och jag är för feg för att stå för den, för tänk om jag ångrar mig sen? Då är det bättre att hålla tyst från början...

Om jag ska vara lite ärlig nu så är jag så jävla skit rädd för att ta fel beslut, eller att ta rätt beslut men alla i min ovgivning kanske tycker att det är fel.
Varför ska jag vara så jävla feg...
Men jag sticker huvudet i sanden som vanligt in i det sista och tillslut blir allt bara en ond jävla cirkel för att jag inte gjorde det jag kände var rätt från början.

Allt handlar om denna sits jag är i nu, ett litet sketet beslut för vissa, men väldigt stort för mig.
Jag vill veta hur det ser ut om 5 år om jag tar det här beslutet, men det går inte och därför är jag rädd.
Åker jag hem och stannar hemma har jag ingen aning om hur min framtid ser ut, jag har ingenting planerat i Sverige och jag har ingen aning om vad jag vill bli. Om jag stannar och följer med Oscar på sina studeresor har jag något planerat iaf 7 år och jag har ingen brådska att slänga mig ut i det okända, utan jag kan bara hänga på en annans drömmar och liv...

Hur kommer det se ut mellan mig och Oscar om han pluggar utomlands i 7 år och jag bestämmer mig för att stanna i Sverige?

Som ni ser jag vill ha allt planerat men det går inte i den här situationen, ska jag välja den säkra vägen som jag vet att jag inte jag mår jätte bra av men då har JAG inte behövt ta ett beslut.

Eller ska jag hoppa ut i det okända och gå efter bara min vilja och min väg?
För det är det Oscar gör nu, han följer sin vilja och sin väg...